|
OM SKOTTDAGAR OCH TIDERÄKNING
Text: Inger
Lin Söderberg-Lidbeck.
Bild- och textmaterial omfattas av copyright Notisa © 2007
Otillåten användning eller kopiering utan tillstånd
debiteras.
Innan de nordiska länderna
kristnades hade man egna metoder att räkna tid. Denna tideräkning
baserade sig inte på årets antal av dagar utan på
veckornas antal. Det nordiska året indelades under förkristen
tid i två årstider, sommarhalvåret och vinterhalvåret.
I vårt land var året uppdelat i fyra s.k. räppar
som vardera omfattade tretton veckor. Detta innebar att året
omfattade 364 dagar vilket fick till följd att högtider
och veckodagar i enlighet med föregående års
kalender alltid inföll på samma dag oavsett år.
Likaså de två årstiderna sommarhalvåret
och vinterhalvåret påbörjades en bestämd
veckodag.
Även den gamla nordiska
kalendern hade sina fel. Under decenniernas gång kom sommarhalvåret
att börja alltför tidigt under året. Detta krävde
justering genom inpassandet av skottdagar. Island som längre
än de flesta andra av de nordiska länderna behöll
den veckobaserade kalenderordningen införde under 900-talet
en skottvecka. Denna vecka tillades sommarhalvåret vart
sjunde år.
I samband med övergången
till den kristna religionen anammades även den romersk-katolska
kyrkans kalenderordningar. Först den julianska och därefter
den gregorianska kalendern. I Sverige var den 24 februari skottdag
ända fram till vår egen tid. Först efter seklet
2000 har vi även i Sverige anpassat oss till europeisk skottdagsstandarden
och accepterat att extradagen den 29 februari skall räknas
som skottdag.
I den folkliga traditionen
har den 29 alltid varit den extra dag då det var tillåtet
att göra sådant som inte gick för sig annars.
T.ex. fick kvinnor ta initiativet och fria denna dag. Det förekom
dock i gamla tider att man passade på att fira bägge
dagarna, både den officiella skottdagen den 24 februari
och den extra dagen den 29 februari.
|
Sweden