Kristi himmelsfärdsdag

Kristi himmelsfärdsdag - gökotta och metardag

Text: Inger Lin Söderberg-Lidbeck ©
Bild: Bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

Artikeln omfattas av lagen om upphovsrätt. Text och bilder får inte kopieras och publiceras utan tillstånd av Inger Lin Söderberg-Lidbeck och Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet. Överträdelser beivras.

I gamla tider var Kristi himmelsfärdsdag en dag med både religiösa och naturmystiska förtecken. Enligt den kristna kyrkokalendern firades denna dag Jesu uppstigande från jorden till det himmelska fadershuset. I den folkliga traditionen var dagen även en orakeldag, d.v.s. en dag då man kunde utforska sin framtid genom att beakta de tecken som visade sig denna dag.

Kristi himmelsfärdsdag borde man stiga upp i arla morgonstunden och bege sig ut i naturen för lyssna efter gökens galande. Det var viktigt att inte lyssna till galandet på fastande mage eftersom gökens läte ägde förtrollande krafter. Den som inte hade mat i magen kunde bli dårad och inträda i ett zombieliknande tillstånd.

Göken har i de flesta av vårt lands provinser haft anseende som framtidsorakel. Vanligt förekommande var uppfattningen att gökens galande gav besked om antal kvarvarande levnadsår. Ogifta flickor kunde via gökens rop få besked om hur länge det skulle dröja innan de fann en passande make. Nygifta par räknade gökens rop för att få besked om hur många barn det skulle bli. För den som olyckligtvis råkade få syn på göken under gökottan väntade dock allvarliga nyheter. Den som såg göken fick besked om antalet kvarvarande levnadsår.

I sång och poesi uppmärksammades gökens speciella kvalifikationer som spådomsutropare. Elias Sehlstedt (upphovsman till "Litet bo jag sätta vill") skrev inför våren 1874:

Du med ödet är förtrogen,
Och jag tror på vad du spår.
Söta gök förtro åt skogen,
Många år jag leva får!

Elva tolv det har du rätt i,
Fortsätt, jag vill gammal bli.
Tjugi, tretti, sex och tretti -
Det var hin till slöseri!

Stopp för tusan gal med måtta,
Jag din spådom knäveln ger;
Du har gett mig fyrtioåtta,
Laga dig ur toppen ner!

Lång du vill min livstråd spinna,
Fyra år du ännu spår.
Du är galen, gök besinna,
Jag blir över hundra år!

Carl Linnéaus som genomförde sin skånska resa under våren och försommaren år 1749 nämnde inte någon gökotta. Han befann sig Kristi himmelsfärdsdag i Östergötland där han lät koka nyuppkomna nässlor och konstaterade att de späda nässlorna inte hade samma vattendrivande verkan på kroppen som de fullt utvuxna nässlorna. Han noterade dock den 3 maj att han hade hört göken för första gången under året. Han nämnde även att han den 28 maj under sin vistelse i närheten av Ravlunda hade hört göken gala under natten, vilket, påpekade han, inte var vanligt längre upp i Sverige.

Under 1800-talet förekommer många berättelser om att man gav sig ut med metspö och agn till närmaste vattendrag för att premiärfiska. Det påstods att som metet artade sig under Kristi himmelsfärdsdag så skulle det bli under den kommande sommaren.

I stora delar av Sverige var Kristi himmelsfärdsdag den första dag då man gick barärmad och utan skodon. Det ansågs betydelsefullt för hälsan att kroppen inte utsattes för alltgör häftig avkylning denna första barärmsdag.
I gamla tider hade man respekt för vanans makt. Tvära förändringar i kosthåll och i klädedräkt antogs förändra jämvikten mellan kroppens fyra kardinalvätskor - blod, slem samt gul och svart galla.