Sylvester och nyåret

Text: Inger Lin Söderberg-Lidbeck
Bilder: Bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet

Artikeln omfattas av lagen om upphovsrätt. Text och bilder får inte kopieras och publiceras utan tillstånd av Inger Lin Söderberg-Lidbeck och Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet. Överträdelser beivras.

Förr i tiden var årshögtiderna ansedda som orakeltider. Almanackor och bondepraktika förmedlade goda råd om hur man ur det närvarande kunde utröna framtiden. Jul och midsommar var de mest betydelsefulla orakeltiderna. Det var en allmänt spridd uppfattning att så som vädret under midsommarnatt och julenatt visade sig, så skulle också det kommande halvårets väderlek bli. Dessutom kunde man genom att lägga märke till skeenden av mera allmän karaktär även få ett och annat tips om landet riskerade att drabbas av krig och farsoter. Det fanns också möjligheter att utröna hemligheter beträffande kärlek och hälsa på det personliga planet. Knepet var att tolka tecknen rätt och att förstå deras dolda innebörder.

Den stora allmänhet som var bosatt utanför städerna firade inte nyårsafton och nyårsnatt i någon större utsträckning. Sylvesters dag, nyårsaftonen, ingick som en av de tolv betydelsefulla dagarna i julens skede vilka räknades mellan julaftonen och trettondedag jul.

Om solen sken Sylvesters dag förebådade det svåra tider för bonden men överflöd för fiskaren. Om stormen ven samma dag antogs sommaren bli perfekt för grödan. Även andra speciella händelser som timade under Sylvesters dag noterades och tolkades i enlighet med tradition och allmänna uppfattningar.

Det förekom att kvinnorna spådde i bly eller i kaffesump på nyårsafton och att man med oljud och eld drev ondskans makter på flykten inför det nya året. Men nyåret var för de flesta bland landsbygdens befolkning endast julens efterklang.

Eftersom nyåret ingick i julens ödesmättade skede ansåg dock de flesta att nyårsdagens handlingar borde utmärkas av att man allvarligt och med symbolhandlingar visade att man tog ansvar över sitt liv och sin framtid. Liknande regler som gällde juldag borde därför iakttas beträffande nyårsdagen. Detta gällde både i praktiskt och symboliskt hänseende.

Den som månade framtidens ekonomiska förutsättningar skulle betala alla sina skulder innan nyårsskiftet. Detta var viktigt eftersom icke gäldade skulder som man bar med sig över nyåret skulle fördubblas till nästa år. Oavsett om man hade skulder eller inte skulle inga räkningar betalas under nyårsdagen, eftersom det troddes medföra penningbrist under resten av året.

Skålandet för framtiden under det nya årets första minuter är en tradition som blev allmänt populär vid sekelskiftet 1900. Tidigare hade man i de breda folklagren vid juletid skålat i öl för förfäder och gudomligheter. Det var bland städernas välsituerade borgerskap som man praktiserade nyårsskålande för framtid och framgång i champagne eller annat mousserande vin.

Det var ungefär samtidigt som Sylvester började uppmärksammas i samband med dans och fyrverkerier.

Under medeltiden hade Sylvester eller Silvester som han då kallades varit ett vördat namn i helgonkalendern. Med tiden blev han också ett namn i vår almanacka den 31 december. Silvester var inte särskilt uppmärksammad i gamla tiders nyårsfirande. Detta trots hans agrara anknytning som skyddspatron för husdjur och god skörd. Silvester var ursprungligen romare men han konverterade till den kristna tron och valdes till påve i januari år 314.

Han dog på årets sista dag år 335. Silvester lär ha varit den förste påven som bar tiaran som därefter blivit påvarnas typiska huvudbonad. Innan Silvester valdes till påve hade han i likhet med många andra kristna levt undangömd och förföljd. Legenden berättar att han vann den mäktige kejsaren Konstantin för den kristna läran genom att bota honom från en svår sjukdom. Även kejsarens moder Helena blev frisk genom Silvesters behandling. Detta gjorde kejsaren än mer positivt inställd till kristendomen. Silvester utnämndes av kejsaren till överhuvud för hela kristenheten. Med denna titel följde även stora rikedomar och jordagods.

Text: © Inger Lin Söderberg-Lidbeck