NOTISA   Sweden

Glad Påsk gol tuppen

Text: Inger Lin Söderberg-Lidbeck ©
Bild: Bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

Artikeln omfattas av lagen om upphovsrätt. Text och bilder får inte kopieras och publiceras utan tillstånd av Inger Lin Söderberg-Lidbeck och Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet. Överträdelser beivras.

Förr i tiden när många fortfarande bodde på landet och de flesta hade ett hönshus i närheten brukade man väcka barnen i ottan och med löften om belöning lura i väg dem för att höra tuppen ropa glad påsk. Glad påsk var enligt skämtaren nämligen tuppens karaktäristiska saluterande av påskaftonens morgon.

Det är oklart om skämtet var en gammal sedvänja eller senare tiders påfund. Det finns muntliga och skrivna berättelser om saken men enligt de mera välkända folklivsskildringarna yttrade sig tupparna sällan på människors språk.

Ett annat "evenemang" som brukade utspela sig påskaftonens eller påskdagens morgon var att tuppen påstods värpa. Tuppens värpande var inte av samma beskaffenhet som hönsens. Han levererade små påskgåvor eller godis till snälla barn. Gåvorna brukade hamna på fönsterbrädan i barnens sovrum eller under det sovande barnets huvudkudde.

Upphovet till denna tradition var sannolikt de tuppar som brukade pryda gamla tiders läseböcker för barn och ABC-böcker. ABC-bokens tupp påstods värpa guldägg till de barn som var flitiga när det gällde att tillägna sig läsekonsten.

ABC-böckernas tuppar lovade de flitiga barnen belöning i form av guldägg. Denna bild är hämtad från en ABC-bok som trycktes efter mitten av 1600-talet.
Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

Tuppen var i gammal folktro ett mytologiskt betydelsefullt djur vars gestaltning och kraftfulla galande troddes ha förmåga att jaga bort ondskans makter. Detta var en särdeles uppskattad egenskap just i påsktider när luften från skärtorsdag till påskdagens morgon påstods vimla av häxor och demoner. Avbildningar av tuppar ristades på berlocker och amuletter för att bringa tur och välgång. På vindflöjlar och kyrkspiror var tuppen avbildad i siluett ganska vanligt förekommande.

Kyrktupparna symboliserade kristendomens förkunnande, världens räddning och den andliga gryningen. Viktigt var att när tuppen kombinerades med vindflöjel borde den vrida sig mot vindens riktning för att åskådliggöra hur den kristna förkunnelsen motstod världens syndastormar. Därtill var det utan tvekan ett plus att gårdstak och kyrktorn ansågs beskyddas från åsknedslag och eld med en sådan väl renommerad lyckosymbol. Men kyrkspirornas tuppar skulle också påminna församlingsmedlemmarna om det lovvärda i att vara uppe med tuppen i arla morgonstunden.

I många kulturer har tuppen symboliserat mannakraft och mod. I de nordiska fornsagorna berättades om tuppen Gullinkambe (Gyllenkam) som hade till uppgift att väcka Valhalls krigare och att kalla dem till den sista striden inför världens undergång Ragnarök.

En bild av samhället som det var "anno dazumal". Tuppen som var symbol för manligheten dominerade hönsen i kraft av sina egenskaper. Bilden är ett påskkort från förra seklets början.
Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

Men även i kristendomen var tuppen uppskattad som symbol. S:t Gregorius den store liknade tuppen vid den stridbare förkunnaren av det kristna ordet eftersom tuppen slog med vingarna trenne gånger vid sina sidor innan den upphävde sin röst. För Gregorius var vingslagen tecken för botgöring och syndaånger.

Aposteln Petrus som i folkmun brukade kallas sankte Per avbildades ofta med en tupp som attribut. Anledningen var Jesu profetia att Petrus skulle förneka honom trenne gånger långfredagens natt innan hanen gol.

Som de gamla sjunga... Faderlig träning för ungtupparna i att gala på det rätta sättet. Påskkort från 1900 -talets början.
Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©
 

Mer påsk » Påskens symboler


Text: © Inger Lin Söderberg-Lidbeck