Första Vasaloppet

Text: Inger Lin Söderberg-Lidbeck ©
Bild: Bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

Artikeln omfattas av lagen om upphovsrätt. Text och bilder får inte kopieras och publiceras utan tillstånd av Inger Lin Söderberg-Lidbeck och Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet. Överträdelser beivras.

Den 19 mars 1922 anordnades det första Vasaloppet. Loppets 87 km långa sträckning mellan Sälen och Mora i Dalarna anknöt till den svenske konungen Gustav Vasas flykt per skidor mot Norge år 1521.
Vasaloppet startade fyra minuter över sex på morgonen. 116 man deltog. 5000 åskådare såg på. Den 22-årige norrlänningen Ernst Alm vann loppet på tiden 7.32.49.

Det finns en rik flora av sägner och berättelser beträffande Gustav Vasas äventyr i Dalarna. I gamla tiders skolböcker förekom det att dessa berättelser presenterades som historiska fakta.

Innan den representativa demokratins tidevarv uppfattades Gustav Vasa som personifikationen av landsfadern. Han framstod som en stark och rättskaffens man som offrade sin egen bekvämlighet och säkerhet för folkets bästa. Han var både rebellen som revolterade mot förtryck och orättvisor och den stabile patriarken som med hårda nypor upprättade den lag och ordning som räddade Sverige från kaos och sönderfall.

De gamla berättelserna om Gustav Vasas resa mot konungamakten inleddes med flykten ur den danska fångenskapen till hansastaden Lübeck. Därifrån fortsattes hjältesagan med sjöresan till Kalmar. Våren 1520 landsteg den unge Gustav Eriksson Vasa på svensk jord. På hemliga vägar sökte han sig till sin syster och hennes makes gård i Södermanland. När de mot hans råd begav sig till Kung Kristian II:s kröning i Stockholm, lämnade han dem och begav sig till familjens fädernegård som var belägen i Mariefred. Där mottog han sorgebudet från kröningsfestligheterna. Gustavs far och hans systerns man hade tillsammans med många andra blivit avrättade. Modern Cecilia af Eka och Gustavs systrar hade blivit sända till Danmark som fångar.

Gustav Vasa ställde då sitt hopp till Dalarna de trakter där tidigare frihetskämpar Engelbrekt och Sturarna hade sökt och fått stöd av befolkningen. Förklädd till dalkarl och jagad av kung Kristians män begav sig Gustav till Dalarna.

Enligt den berättade traditionen var Anders Perssons gård i Rankhyttan den första större gård som Gustav Vasa besökte. En av pigorna blev misstänksam mot honom. Hon tyckte sig ha sett att den till synes enkle dalkarlen hade en guldstickade krage under vadmalsrocken. Anders Person som i ungdomstiden hade studerat tillsammans med Gustav Vasa kände vid närmare betraktande igen honom som den man som var eftersökt av kung Kristians fogdar. Han vågade inte låta Gustav vara kvar vid gården utan sände honom till Arent Persson på Ornäs. Arent lovade Gustav tryggt boende på Ornäs. Detta löfte tänkte han inte hålla utan skyndade till kung Kristians närmaste fogde för att ange sin gäst. Arents hustru anade oråd och varnade Gustav. Hon lät honom låna häst, släde och kördräng som förde honom över isen på sjön Runn till prästbostället i Svärdsjö. Prästen Jon som hört att danska spejare frågade efter Gustav Vasa vågade inte låta honom stanna. Han sände honom därför till kronoskytten Sven Elvsson i Isala.

Just när Gustav hade trätt in i stugan hos Sven i Isala kom kung Kristians folk och frågade om man hade sett någon misstänkt person som kunde vara den från Danmark förrymde Gustav Eriksson Vasa. Svens hustru som stod vid ugnen och gräddade bröd förstod sakernas rätta sammanhang. Hon gav Gustav ett rejält slag med brödspaden över ryggen och kommenderade honom. -Vi står i här och gapar på främmande? Packa dig genast ur på logen och tröska. När Gustav lomade ut till sysslorna trodde kung Kristians spejare att Gustav var en av gårdens drängar och fortsatte vidare i sitt sökande till andra gårdar.

Sven Elvsson var dock inte säker på att spejarna inte skulle återvända. Därför gömde han Gustav i ett hölass och begav sig med häst och lass bortåt skogarna. Väl på väg mötte han kung Kristians män som betraktade hölasset med misstänksamhet. De stack sina spjut in i höet för att kontrollera att ingen där fanns. Gustav Vasa hade oturen att bli stucken i ena benet av ett av spjuten. Såret blödde kraftigt. Blodet droppade i snöspåren efter hölasset. Sven Elvsson som var en rådig man märkte blodspåren och skar hästen ovanför en av hovarna. När kungens män jagade i kapp honom och hejdade lasset kunde han trovärdigt förklara blodet i snön genom att påvisa hästens skada.

Vid jultiden år 1520 hade Gustav Vasa nått fram till Siljansbygden. Där talade han till dalkarlarna efter en gudstjänst i Rättviks kyrka. Han beskrev Stockholms blodbad och vädjade till dalaböndernas rättskänsla. De lyssnade men var tveksamma. De hade svårt att föreställa sig de hemska händelserna och lät saken bero. Gustav Vasa fortsatte att försöka övertyga folket i Siljanstrakten och mötte överallt samma tveksamhet.

Under årets början år 1521 talade han till folket i Mora som avvisade hans begäran om att de skulle gripa till vapen. Gustav gav då upp hoppet och beslöt sig för att fly till Norge per skidor.

En kort tid efter att Gustav Vasa hade givit sig av från Mora anlände flyktingar från Stockholm till Siljanstrakten. De berättade de mest fasansväckande historier om Stockholms blodbad och det skräckregemente som drivit dem bort från deras hemort. Dalkarlarna ändrade sig inför dessa berättelser tvärt och sände sina bästa skidlöpare efter Gustav Vasa i avsikt att förmå honom återkomma till Mora och bli deras ledare.

Historien avslutades som vi vet lyckligt. Gustav Vasa blev upphunnen och övertalad. Han valdes till Dalarnas hövitsman. Sedermera blev han riksföreståndare och enväldig konung i ett rike som han omvandlade till arvsrike.

Drygt 400 år senare föranledde Gustav Vasas uppgivna flykt till Norge att man i Dalarna högtidlighöll minnet av händelsen genom att inrätta Vasaloppet.

Det första Vasaloppet startade några minuter över klockan sex den 19 mars år 1922. 116 man deltog varav alla utom två fullföljde. Åskådarantalet uppskattades till mellan 4000 och 5000 personer.

Text: © Inger Lin Söderberg-Lidbeck