Notisa: I händelse av resa

VAD MAN BÖR TÄNKA PÅ I HÄNDELSE AF RESA
Semesteråd från turismens barndom

Text: Inger Lin Söderberg-Lidbeck
Bild: Bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet

Artikeln omfattas av lagen om upphovsrätt. Text och bilder får inte kopieras och publiceras utan tillstånd av Inger Lin Söderberg-Lidbeck och Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet. Överträdelser beivras.

Vid slutet av 1800-talet upplevde många att världen helt plötsligt hade öppnat sig. De nya transportmedlen tåg och ångfartyg möjliggjorde resor både till turistmål inom hemlandets gränser och till sevärdheter i den stora vida världen.

Trots de nya transportmedlen var nöjesresandet inte någonting som alla kunde kosta på sig. Förutom kostnaderna hade den vanlige lönearbetaren inte semester eller ledighet som tillät längre resor. De första turisterna kom därför i stor utsträckning att rekryteras ur samma samhällsskikt som tidigare hade ägnat sig åt kurortsliv eller upptäcktsresor.

Under 1800-talets mitt ökade intresset för de miljöer som höll på att försvinna i samband med den ökande urbaniseringen. Sådant som uppfattades vara ursprungligt i gammal bondekultur, historiska minnesmärken och vackra naturscenerier blev föremål för så kallade försköningssällskaps och andra intresseföreningars verksamhet. Man uppmuntrade till besök, eftersom det i regel medförde ekonomiska tillskott för föreningarna.

Vid samma tid blev det mode att bege sig till mera krävande resmål. Alperna och fjällen lockade med både naturupplevelser härdande kraftprov. Alpföreningarna blev särskilt populära i England, där bergsklättring var en prestigefylld sysselsättning.

En annan kategori av resenärer var 1800-talets velocipedryttare. Bland cyklisterna bildades många livaktiga föreningar som anordnade både tävlingar och utflykter till berömda utflyktsmål.

Det var Tyskland och England som blev föregångsländer beträffande sällskapsresor. Redan under 1870-talet förekom gruppresor med engelsmän till den svenska fjällvärden.

I och med att möjligheterna att resa ökade vid tiden kring förra sekelskiftet skapades även förutsättningar för kommers med anknytning till turism. Goda råd för resenärer fanns att köpa i handboksformat. Därtill särskilda koffertar, väskor hattaskar, plädar, reseapotek, kartor, resepromenadkäppar med lönnfack för värdesaker samt olika klädespersedlar som ansågs vara speciellt anpassade till turistlivets krav.

Det utgavs särskilda kalendrar där man kunde läsa sig till sträckningen av världens järnvägar och ökningen av väldens ångbåtstonnage. I kalendrarna redogjordes även för reskostnader, avstånd och restider till de olika metropolerna. År 1900 kostade det 100 kronor att resa per järnväg i 2:a klass från Stockholm till Berlin. I detta fall var även ångbåtstransport mellan Trelleborg - Sassnitz inberäknad.

Det kostade c:a 2500 kr att resa jorden runt i 2:a klass från Stockholm. Denna summa representerade några årslöner för vanliga löntagare, och resan ansågs vara mycket exklusiv även om den företogs i andra klass. Efter start i Stockholm väntade London, New York, San Francisco, Yokohama, Shanghai, Hongkong, Aden, Suez, Brindisi och Berlin innan man återvände till Stockholm. Resan omfattade 46000 km och var till sin karaktär en sällskapsresa som kunde beställas hos Thomas Cook & Son i London.

De råd som resehandböckerna tillhandahöll inriktades främst på turistens "allmänna apparation", d.v.s. utseende och uppträdande. Det gällde att hålla sig värdig och respektabel oavsett det antal kilometer som tillryggalades. Särskilt de resande damerna borde avhålla sig från att visa sig i virilt skrynkliga kläder, eftersom det kunde föranleda medresenärer, konduktörer och skeppsbesättningar att tänka nedsättande tankar om damen i fråga.

Det var även viktigt att man lade ner viss omsorg i valet av koffert. Det gick inte an att resa med ett bagage som verkade alltför väl använt. Det var ett koketteri som endast var passande för upptäcktsresanden och äventyrare. Damer borde dessutom alltid tillse att medtaga syattiraljer liksom knappar, hyskor och snoddar i reserv. Det var nämligen förenat med stora svårigheter att på ett främmande lands modersmål försöka skaffa sig sådana små nödvändiga ting.

En fördel var det om man vid tågresor hade fördragsamhet med att sitta med ryggen mot färdriktningen eftersom lokomotivröken då var mindre besvärande.

Bland övriga regler som resehandböckerna meddelade fanns mera allmängiltiga och tidlösa råd som även kan passa nutidens resenär. Till dessa råd hörde att avsätta en viss summa för var dag som resan skulle vara. Den summa som rekommenderades varierade mellan fem och sju kronor. För personer med höga anspråk på nöjen och komfort anbefalldes hela tio kronor per dag i turistkassa.

Man borde dessutom vara noga med valet av logi. Billigaste och bästa husrum brukade turisten finna i städernas fashionabla utkanter. Beträffande matvanorna var det lämpligt att resenären heller åt för litet än för mycket. En skorpa medhavd från hemlandet var en välsignelse för turistmagen.

Slutligen uppmanades resenären att efter hemkomsten inte trötta ut sina anhöriga och vänner med alltför detaljerade och långdragna skildringar av turistlivets vedermödor.

VAD MAN BÖR TÄNKA PÅ I HÄNDELSE AF RESA Semesteråd från turismens barndom

VAD MAN BÖR TÄNKA PÅ I HÄNDELSE AF RESA
Semesteråd från turismens barndom