ADVENT = Förkortning av latinska ADVENTUS DOMINI vilket betyder Herrens ankomst.

ADVENTSTID = De fyra veckorna fram till jul. Vi har fyra adventssöndagar. I vårt land liksom i flera andra länder börjar kyrkoåret med advent. Kyrkoåret är den fastlagda ordningen av kyrkliga högtidsdagar som börjar med första söndagen i advent och avslutas med domsöndagen. Kyrkoåret indelas i julkretsen, påskkretsen, trefaldighetstiden och böndagarna. I den tidigkristna kyrkan börjades kyrkoåret med påsken. Adventstidens liturgiska färger är vitt, violett (blått) och rött i fastställd ordning. De liturgiska färgerna är de färger som används i kyrkan för att betona vissa högtiders karaktär. Vitt symboliserar glädje, jubel och är juldagens färg. Violett och blått är botgörelsens färg och används under adventstiden. Rött är Andens färg och används annandag jul i vår kyrka.

ADVENTSKALENDER = Illustrerad kalender numrerad från ett till tjugofyra. Den har i regel små luckor som skall öppnas. Det finns även adventskalendrar med små gåvor avsedda att öppnas en för varje dag fram till jul. Adventskalendern som var avsedd för barn har troligen sina förebilder i Tyskland, England eller i Amerika.
Det var i början av 1930-talet som adventskalendrar började förekomma där. Scoutrörelsen blev en spridningsfaktor för adventskalendern. I Sverige var det flickornas scoutförbund som 1932 introducerade adventskalendern. Under slutet av 1950-talet började adventskalendrar att delas ut i reklamsyfte av bl.a. ICA. I radion och i TV började man sända särskilda programserier under adventstiden där ett avsnitt om dagen presenterades. Programmen kallades sammanfattade Julkalendern även om innehållet inte alltid hade anknytning till jul och advent.

ADVENTSKRANS = Festkransen som hängdes i band i taket vid högtidliga tillfällen var en kontinental stadsbunden tradition. Vid bröllop och kalas användes en kransformad ljuskrona som dekoration över festbordet. Med tiden blev det även tillåtet att ha en sådan världslig festdekor i sitt hem även under adventstiden. Dock brukade man vara noga med färgen på banden. I katolska hem var kransbanden violetta eller vita, i protestantiska hem valde man röda eller gröna band. Kransen som adventsdekoration blev vanlig under 1800-talet. Den förekom huvudsakligen i två sammanhang, som dörrdekor och som takkrona med fyra ljus. Materialet i takkronan var i regel någon vintergrön växt. I takkronan placerades fyra eller flera ljus.
I vanliga bondehem var halmkronan eller julkronan en traditionell festdekoration som hängdes över festbordet i juletid. Den var ofta dekorerad med figurer och hade karaktären av mobil.

ADVENTSLJUS = Ett ljus per söndag tänds under adventstiden. Det finns även ljus med särskilda markeringar för varje dag i adventet. Meningen är att ljuset skall brinna en liten stund varje dag. Traditionen att tända adventsljus är knappast äldre än sextio år. Det finns dock berättelser från sent 1800-tal om att man tände fler ljus för varje helg fram till jul. Även trearmade och flerarmade s.k. grenljus gick under benämningen adventsljus. De vackraste exemplaren av ljusen spardes till julbordet och kallades då julljus. De flesta jul och adventsljus stöptes i gamla tider av talg. Stearinljus var en lyxvara som blev vanlig först under senare delen av 1800-talet.

ADVENTSLJUSSTAKE = Ljusstake med plats för fyra ljus. I vårt land var den vanligaste typen av adventsljusstake den där ljusen placerades i rad. Cirkelformen var vanligare i södra Sverige. I gamla tider förekom att trearmade ljusstakar kallades adventsljusstakar. De var vanligen tillverkade i trä och bemålade med klara färger. Längre fram mot jul kallades samma ljusstakar för julljusstakar. Inför den stora högtiden pyntades de med krusat papper.
De första elektriska ljusstakarna som brukade ha sju ljusformade lampor kallades adventsljusstakar i marknadsföringen. Dessa elektrifierade ljusstakar fick sitt genombrott under 1960-1970-talen.

ADVENTSSTJÄRNA = Den femuddiga orangefärgade pappersstjärnan som var avsedd att användas tillsammans med elbelysning som fönsterdekoration i adventstid. Den kallades dock allmänt också julstjärna. Den blev mycket snabbt populär under 1940-1950-talen. Adventsstjärnan anses ha kommit ifrån Tyskland. Där fanns under 1800-talet Herrnhutarna. De högtidlighöll adventstiden genom att pryda sina fönster med papperslyktor i form av stjärnor. Stjärnorna illuminerades av fotogenlampor. Herrnhutarnas hade börjat tillverka stjärnor efter att deras missionärer hade varit på besök i Sverige. Enligt en muntlig tradition var stjärngossesjungningarna och kringbärandet av papperslyktan inspirationen till herrnhutarnas adventsstjärna. Det blev med tiden en betydande industri av adventsstjärnetillverkningen. Snabbast framgång fick adventsstjärnan i Sverige.

ADVENTSVÄDER = Så många solskensdagar som man kunde räkna till i advent så många ovädersdagar skulle det bli innan påsk.

ANNADAGEN = Den 9/12 är det Annadagen. Enligt Legenden hette Jungfru Marias mor Anna, men det är inte säkert att det är just Jungfru Marias moder som ihågkommits annadagen.
I nutidens romersk-katolska helgonkalender har jungfru Marias moder en dag mitt i sommaren som hon delar med sin make Joachim. Enligt folklig uppfattning gick Anna med Kanna, dvs. julölet skulle vara färdigbryggt, denna dag. Lutfisken skulle läggas i blöt.

ANNANDAGEN = Annandag jul, dagen efter juldagen var en livlig festdag i gamla tider. De som övernattat i kyrkbyn för julottans skull körde i kapp med hästarna på hemvägen. Det kördes också i kapp till någon nordrinnande öppen källa för att låta hästen dricka. Enligt folktron skulle hästen bli frisk och stark om den fick dricka av vattnet. Men det gällde att komma först till källan, för kraften i vattnet minskades efter varje häst som druckit ur den. Källritterna kunde också ske under mer organiserade former. Ryttarna sjöng Staffansvisan vid alla gårdar som passerades under färden till källan och passade på att få smakbitar av julmaten och prov på juldrickat. Detta kallades att rida Staffans skede. Se även Staffans skede.
Det ställdes också till med kalas för släkt och vänner. Ungdomarna samlades till s.k. julstugor som var dans- och lektillställningar. Annandagens dansaftnar var också tillfället då julspöket framträdde. Julspöket såg inte sällan ut som julbocken och betedde sig också som en sådan. Julspökets uppgift var att ställa till med största möjliga oreda och väcka uppseende. Under annandagen förekom även i en del trakter utdelning av julgåvor till tjänstefolk.

BAD = Julbadet var i regel en akt som syftade till att uppnå rituell renlighet. Ett stort kar ställdes in i köket och fylldes med varmt vatten. Man badade i strikt hierarki och det var inte säkert att badvattnet byttes mellan tvagningarna. Först badade husfar och sönerna, sedan döttrar, drängar och pigor i rangordning. Husmor badade sist. Det fanns dock varianter på denna ordning. Det förekom att kvinnorna badade för sig och männen för sig samt att husmor badade som nr två efter husfar.

BLOMSTER = Det var först under 1800-talets senare del som det började förekomma särskilda julblomster. De tidigaste växterna var julbegonior och hyacinter. Hyacinter som julblomster förekom redan vid slutet av förra seklet. Julbegonian "Begonia Gloire de Lorraine" odlades fram av en fransk trädgårdsmästare under 1890-talets början. Julrosen eller Helleborus niger var populär som julblomma främst i England. Det var växtens förmåga att blomma under vintertiden som gav den anknytning till jultiden. I Sverige blev den inte någon mer betydelsefull julblomma även om den helt visst fanns som juldekoration i förnämare hem under slutet av förra seklet.
Julstjärnan i form av Euphoria Pulcherrima med sina röda högblad blev populär ett par decennier in i vårt eget sekel.
Mistel är i vårt svenska julfirande en sen import. Den har ett anglosaxiskt ursprung och började inte förekomma i svenska hem förrän under sent 1800-tal. När en flicka står under mistel får alla män kyssa henne enligt den engelska traditionen. I den nordiska sagotraditionen var det en mistelkvist som dödligt sårade den blide guden Balder.

BOXING DAY = Infaller den 27/12, enligt engelsk tradition den dag då postbud, mjölkbud och tjänstefolk med endast sporadisk anknytning till familjen skulle ha extra julgratifikation. Benämningen Boxing day kommer av den lilla sparbössliknande ask vari de kontanta julförmånerna skulle inkasseras.

BRÖD = Julbrödet var speciellt både till form och ingredienser. Det kostades på särdeles extra med ingredienser och därtill flödade skaparglädjen i utformningen av brödet. Saffransbrödet förekom först under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet i välbeställda hushåll. Det var främst i mälarlandskapen som saffransbröd bakades. De olika former av julbröd som var vanliga i gamla tider, t ex julkusar, julgaltar, gullhönor, trollhålskringlor och lussekatter, var inte alltid bakade med saffran.
Speciell möda nedlades i arbetet med bakandet av såkakan. Detta bröd borde helst innehålla olika sädesslag. Den var inte avsedd att ätas under jultiden. Vanligt var att såkakan utformades som en stor oblat med många figurer. Den lades underst i julhögen, dvs. den brödpyramid som dukades för var och en på julbordet. Såkakan skulle inte ätas under julhögtiden utan sparades till våren då den fördelades mellan dragdjuren. Denna kaka ansågs innehålla särskilda krafter. Pepparkakorna var ingen enhetlig kategori av bröd. De förekom i olika mjuka och hårda varianter beroende på provins. Pepparkakor var populära redan vid det medeltida julbordet och hade förebilder i de kryddkakor som användes som medicin under medeltiden.

DOPPAREDAGEN = Benämning på julaftonen eftersom den dagen doppade man i grytan.

DOPP I GRYTAN = Julaftonen samlades familjens medlemmar och arbetsfolk i köket där man doppade brödskivor i spadet efter julskinkan och julkorven.