PÅSKENS SYMBOLER
Text och bild: Inger Lin Söderberg-Lidbeck
Samtligt material omfattas av Notisa Bildarkivets och Inger Lin Söderberg-Lidbecks copyright © 2009

Den kristna påskhögtiden har sitt ursprung i pesach, den hebreiska judiska påsken.
Det är mer än 3000 år sedan den hebreiska påskhögtiden anknöts till israelernas befrielse ur den egyptiska fångenskapen. De judiska traditioner som högtidlighöll uttåget ur Egypten var även återkommande i de tidigkristna församlingarnas påskfirande.
För de första kristna församlingarna präglades dock påskhögtiden av Jesu lidande och korsfästelse. Det var också de tidigkristna församlingarna som sammanställde det hebreiska ordet pesach med det grekiska ordet paskein som betydde lidande.
När Rom blev centrum för den västerländska kristenheten förändrades också det kristna påskfirandet. Påsken blev en glädjehögtid tillägnad Jesu uppståndelse.

I det forna förkristna Norden firades vårens ankomst med riter och fester. Flera av de symboler som numer förknippas med påskfirandet var betydelsefulla även i forntida kult.

Ägget var återfödelsens symbol. Ur det skenbart livlösa framträdde en ny levande varelse.
Haren var vårgudinnans Ostara eller Eastre symboldjur. Hartassen användes som amulett eftersom den ansågs ge kärlekslycka. Vårgudinnans namn återfinns i engelskans Easter och i tyskans Ostern
Björkriset var magikerns redskap som skyddade mot onda andar och demoner. Piskning med björkris antogs befria den besatte.
Den gula färgen var solens och rikedomens färg. Senare blev den svekets och sjukdomens färg.