Läroboken som tidsspegel

Text: Inger Lin Söderberg-Lidbeck
Bild: Bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet
© 1996-2020

Artikeln omfattas av lagen om upphovsrätt. Text och bilder får inte kopieras och publiceras utan tillstånd av Inger Lin Söderberg-Lidbeck och Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet. Överträdelser beivras.

I gångna tiders läroböcker finns en värld att återfinna. Det är nästan samma värld som vår egen men ändå väsentligt annorlunda.

Vid slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet fick barnen lära sig att känna igen alfabetets bokstäver med hjälp av tidstypiska företeelser. I den första årskursens Abc-bok för skolans nybörjare illustrerades varje bokstav med sådant som var välbekant för minsta barn. I nutiden är Igel och Äling knappast välkända företeelser. Men annat var det förr i tiden. Igeln användes vid sjukdom och skador eftersom dess förmåga att suga blod ansågs hälsobringande. Att Äling var en fisk visste minsta barn.

I vissa utgåvor av de inledande årskursernas läseböcker fanns en instruktiv titelplansch. Planschen som propagerade för nyttan med skolundervisning visade hur olika barnets väg genom livet kunde gestalta sig. Barnets karaktär och öde formades av dess uppfostran och tillgång till utbildning. Framgång grundlades genom flit och studier. Den som inte förkovrade sig med studier utan ägnade sig åt "gatans" lättja och laster förutsattes att avsluta sitt liv i förakt och förnedring. Framtidsscenarierna tecknades utan reservationer kontrastlöst i svart eller vitt.

Gamla tiders småskolebarn ansågs vara mogna att läsa längre stycken vid mitten av första årets läsekurs. En hyllning till skolan var välplacerad i sammanhanget:

"En skola är en mycket nyttig inrättning. Där få barn inhämta lärdomar, varav de kunna hava gagn för hela livet. Du bör fördenskull vara glad och tacksam därför, att du får gå i skola. I skolan har du kamrater. Med dem får du aldrig kivas. Du bör älska dem såsom syskon och vara lika rädd om deras kläder och böcker, som du är om dina egna. Leka har sin tid och läsa sin. Skolan bör du ej betrakta såsom en lekstuga. Var mycket aktsam om allt som finnes där! Skoltiden tager snart slut, livet kan däremot bliva långt. Vill du vara lycklig, så använd din lärotid på bästa sätt! Sådana barn, som äro lata och slarviga, kunna ej lära sig något gott. När skoltiden är slut, ha de ej samlat så mycken kunskap, att de kunna bli nyttiga människor."

Även det goda hemmet hyllades med läsövningar. "Ett gott och lyckligt hem är en stor Guds gåva. Men tro ej, att lycka är detsamma som rikedom! Ditt hem kan vara lyckligt, även om det endast är en ringa hydda. Den rätta lyckan kommer därav, att man fruktar och älskar Gud över allting, älskar sin nästa såsom sig själv och är nöjd med sin lott."

Samhällets skuggsida var alltid närvarande i skolbokstexterna. Texterna förklarade för barnet: "Många sitta nu i fängelse för brott. De ha i sin barndom ej velat lära sig det, som är nyttigt. Nu få de lida för sin lättja."

Uppmaningar som "var god mot de fat-ti-ga!" kom dock väl till pass i läseövningarna och i stavningsexemplen.

I räkneböckernas exempelsamlingar grävdes diken och sparades pengar. Sparbanken gav Nisse och Sven hela 3,6 % ränta på deras insatta kapital och gossen Konrad köpte mätstickor och stålpennor för 5 och 3 öre stycket som han sedan sålde med varierande vinst. Allt för att skolbarnen skulle lära sig räknandets svåra konst.

Efter 1800-talets mitt utgavs många läroböcker avsedda att användas inom småskolans och folkskolans undervisning. Kvaliteten var varierade liksom prissättningen. Kritik riktades främst mot läroböckernas brister i pedagogiskt hänseende.

År 1868 inleddes utgivningen av "Läsebok för folkskolan" som subventionerades med statliga medel genom försorg av Kongl. Ecklesiastikdepartementets Byrå för folkundervisningen. Läseboken anpassades med tiden till den allmänna samhällsförändringen. Omarbetningar, nya upplagor och parallellupplagor tillkom.

I likhet med övriga av 1800-talets skolböcker indelade även Läsebok för folkskolan tillvaron i gott och ont, i svart och vitt. Tidens kristna värderingar och normer genomsyrade många texter. Människor sorterades i enlighet med stereotypa mallar. De olika landskapens befolkningar benämndes som tröga eller kvicka. Befolkningar i fjärran länder klassificerades som gladlynta, osedliga eller barnsliga.

Grundläggande var att fosterlandet uppvärderades på andra länders bekostnad. Det lokala perspektivet omväxlades med exotiska globala utblickar. I skolboksvärlden var hemma bäst och hemlandet det bästa i både subjektiv och objektiv bemärkelse.

Varje människa hade sin plats i en av Gud bestämd hierarki. Den gode ansvarstagande fadern framställdes ofta som sinnebilden för överheten. Gud var alla människors fader, kungen var landets fader, prästen var församlingens fader, bonden var en fadersgestalt för sitt gårdsfolk osv. Även i andra sammanhang, t.ex. teknik och medicin, utnämndes portalfigurerna till fadersgestalter.

Under 1900-talets inledning blev förhållningssättet till omvärlden mer nyanserat.

Trots självtillräcklighet och fördomar fanns det texter och bilder som förmedlade tidlösa värden. I Läsebok för folkskolan publicerades alster av samtidens främsta författare. Bland dem Fredrika Bremer, Esaias Tegnér, Zacharias Topelius, Erik Gustaf Geijer, Viktor Rydberg, August Strindberg, Verner von Heidenstam och Selma Lagerlöf - Alla bidrog de till skolbarnens förkovran.

Böckernas svartvita illustrationer förmådde inte att fullödigt återge det konstnärliga anslaget. Men illustrationerna älskades oavsett detta. Läsebok för folkskolan uppfattades av många som ett konstgalleri i miniatyr. Innan 1860 talets förbättrade tryckteknik och billigare pappersframställning hade konstnärliga alster varit en bristvara. I läseboken var många av illustrationerna utförda av berömda konstnärer som Anders Zorn, Bruno Liljefors, Jenny Nyström, August Malmström och Carl Larsson.

I skolböckernas värld besvarades alla frågor. Kunskap och logik var lärandets rättesnöre. Förutom att visualiserade topografiska och geografiska fakta förmedlade illustrationerna konstnärliga och estetiska värden. Skolboken vidgade vyerna och riktade blickarna bortom horisonten och bygemenskapen. Samtidigt blev skolboken också ett tidsdokument. Inte nödvändigtvis ett dokument som visade hur det var, utan kanske snarare hur man önskade och hoppades att det skulle vara.

Text: © Inger Lin Söderberg-Lidbeck