NOTISA   Sweden

Skottdagen - kalenderbekymmer och fruntimmersfrierier

Text: Inger Lin Söderberg-Lidbeck
Bilder: Bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet

Artikeln omfattas av lagen om upphovsrätt. Text och bilder får inte kopieras och publiceras utan tillstånd av Inger Lin Söderberg-Lidbeck och Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet. Överträdelser beivras.

Kronologin, som betyder läran om tideräkningen och tidsindelningen, har vållat mänskligheten och inte minst deras härskare en hel del kalenderbryderier under tidernas lopp. Behovet av att alla ansluter sig till en och samma tidsuppfattning har utgjort fundamentet för samhörighet inte minst i krig och politik men även beträffande skörd och socialt liv.

Det vanligaste problemet har varit att årstidsåret och kalenderåret inte höll jämna steg med varandra. Under inverkan av en alltför generell tidsberäkning uppstod glidningar i månadernas växlingar som så småningom medförde att vår-, sommar-, höst- och vintermånaderna inte längre var synkroniserade med respektive årstider. Detta innebar konsekvenser för arbete och för firandet av helgdagar och religiösa högtider. För att korrigera tidsfelen infogades extra skottdagar och ibland även hela skottmånader.

I de gamla vikingarnas värld var det sol och måne som bestämde över tiden. Skottår och skottdagar var okända företeelser.
Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

Innan Nordens riken och provinser infogades i den romersk-katolska kyrkans kultursfär, hade man i Norden sin egen metod att räkna tid. Denna tideräkning baserade sig på antalet veckor. Det nordiska året delades i två årstider, sommarhalvåret och vinterhalvåret vilka sammantaget hade fyra s.k. räppar som vardera omfattade tretton veckor. Detta innebar att året omfattade 364 dagar vilket fick till följd att högtider och veckodagar i enlighet med föregående års kalender alltid inföll på samma dag oavsett år. Likaså de två årstiderna sommarhalvåret och vinterhalvåret påbörjades en bestämd veckodag.

Detta fick sina konsekvenser. Under decenniernas gång kom sommarhalvåret att börja alltför tidigt under året vilket krävde justering genom inpassandet av skottdagar. Island som längre än de övriga nordiska länderna behöll den veckobaserade kalenderordningen införde under 900-talet en skottvecka. Denna vecka tillades sommarhalvåret vart sjunde år.

I samband med övergången till den kristna religionen blev den romersk-katolska kyrkans kalenderordningar allenarådande. Först den julianska och därefter den gregorianska kalendern.

Kungar och kyrkans potentater höll reda på kalenderordningen. Det ingick i maktens utövande att bestämma hur tiden skulle organiseras. Bilden visar påven Gregorius XIII som den 24 februari 1582 genom sin bulla "Inter gravissimas" införde den gregorianska kalendern som en mindre ändring av den julianska kalendern.
Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

Under den romerske kejsaren och diktatorn Julius Caesars (100 - 44 f.Kr.) regeringstid infördes den julianska kalendern. Kalendern som hade tolv månader var anpassad efter solen. Den julianska kalendern påbörjade sin tideräkning med Roms grundläggande (år 753 f. Kr.). Julianska kalendern hade skottår vart fjärde år. Dessa år förlängdes februarimånaden med en dag vilket medförde att februari kom att innehålla tjugonio dagar istället för tjugoåtta och året 366 dagar istället för 365. Den extra skottdagen insattes den 24 februari.

Med tiden uppstod en del problem även med den julianska kalendern. Det uppkom besvärande konsekvenser för det kristna kyrkoåret och påskens placering. År 1582 påbjöd påven Gregorius XIII en ny kalendervariant där ett århundrades första år blev skottår enbart i de fall då århundradet var jämt delbart med 400. Vårdagjämningen som påverkade när påsken skulle infalla bestämdes till den 21 mars. Gregorianska kalendern kallades den nya stilen till skillnad från den Julianska kalendern som kallades den gamla stilen.

Skottdagen i Sverige inföll ända fram till vår egen tid den 24 februari. Men efter sekelskiftet år 2000 har vi även i Sverige anpassat oss till europeisk skottdagsstandard och accepterat att extradagen den 29 februari var fjärde år skall räknas som skottdag.

Skottdagen var, oaktat om man firade den 24 eller 29 februari, hjärtats dag för damerna och deras chans att fånga den man de ville ha. Bilden är ett vykort från 1908.
Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

I den folkliga traditionen hade dock den 29 redan tidigare varit en mycket speciell dag då det var tillåtet att göra sådant som inte gick för sig annars. T.ex. fick kvinnor ta initiativet och fria denna dag. Det förekom också att man passade på att fira bägge dagarna, både den officiella skottdagen den 24 februari och den extra dagen den 29 februari.

Även ute i stora världen var skottdagen damernas dag då det var ok att visa sitt intresse för män. Bilden är ett amerikanskt vykort från 1912.
Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

Text: © Inger Lin Söderberg-Lidbeck

» Mer om februari, månadens temadagar m.m.